Femte februari tjugohundrafemton

Vänner.

Härmed slutar jag upp med förklaringar och ursäkter till varför jag spottar ur mig högst ett inlägg i kvartalet, snarare halvåret. Det bara är så. Min blogglust blossar upp som en grill man preparerat med på tok för mycket tändvätska fast man vet att det antagligen inte är bra för miljön för att sedan slockna ungefär lika fort som de som vinner idol.

Nu har jag tydligen överdrivit med den där miljöfarliga substansen igen så here we go.

Varenda gång lusten blossat upp de senaste gångerna har jag upptäckt att det alltid var en annan årstid senast jag skrev. så även nu.
När jag senast skrev låg semestern för mina fötter. Nu täcks marken av ett duntäcketjockt lager av snö. Så olika det kan vara.

Sedan senast har det dessutom hänt en del. Jag har lämnat över huset i händerna på en nyhemifrånflyttad tös vars pappa kom o mätte varenda skrymsle i det där huset. Han var tydligen mäklare, kom i kavaj och såg viktig ut med papper som satt fast på en såndäringa träplatta med klämma högst upp. Han antecknade högljutt på något språk som tordes vara märklarslang. Undrar just vad pappa märklaren anser om Åke. Ni som besökt mig i det där huset känner Åke. Åke var min värmepump som var aningens vresig och lät ungefär som Tjernobyl. Jag saknar inte Åke nämnvärt.

Hursomhelst, själv har jag blivit sammanboende med en den bästaste som finns. Jag tror inte att han heller saknar Åke. Kanske ännu mindre än jag. Om det nu är möjligt. I mellandagarna fick vi nyckeln till en underbar lägenhet med 4 meter i takhöjd, två balkonger, golvvärme, torktumlare å parkettgolv å inget jäkla trapphus som jag hatar för att det är mörkt, obehagligt och luktar kiss. Vi har en alldeles egen trappa upp till vår dörr. Jag älskar den med hela mitt hjärta, lägenheten alltså, inte trappan. Eller jo den med förresten!  Jag älskar tillåmed fondväggen. Jag som vanligtvis ganska snabbt förvisar fondväggar tio år tillbaka i tiden. men det här gråa lilla livet gör sig faktiskt riktigt bra. Särskilt ihop med min andra stora kärlek, min underbara Lamino som tomten kom med. Som då också är grå för att förtydliga det hela.

Så ja, det senaste har ju livet handlat rätt mycket om flyttkartonger, om ny säng, om att hitta en inte-ful-skrivbordsstol (vilket jag till slut lyckades med), om stringhyllor, om lampor som kan passa 4 meter upp, om trappstegar som ska räcka till när man ska måla, om fågelmatare att sätta på fönstret, om gasolgrillar för att inte störa grannar, om lycka, om kärlek, om att livet kan vara så himla himla fint.

Just nu blandas inredningstankarna upp ganska mycket av tankar på en stundande dröm som ska bli sann. Resan till NYC. Mina drömmars stad. Finally we’ll meet. Å jag vet redan att jag kommer älska dej. Å att jag komma längta tillbaka. Det gör inget att mina förväntningar är groteskt höga för jag vet att jag inte kommer bli besviken. Du kommer leverera.

I förrgår var jag på ansiktsbehandling. Å fast jag redan innan bestämt mig för att stå emot alla lismiga försäljningstricks så gick jag ändå därifrån väldigt mycket fattigare med tre små flaskor som tordes innehålla guld skrapad från nåt gammalt mayasmycke med tanke på priset. Ska nu gå och tvätta av säkert en femtilapp från mitt ansikte aka ”fuktmask” och hoppas på att jag slipper gå runt å ha ”sååååååååå torr hud” vilket jag tydligen hade.

kanske dyker det upp ett inlägg snart igen, annars hörs vi till semestern igen. Until then, stay classy.

 

Four days to go.

Nu är det tydligen snart dags för fyra veckor av sovmorgon, kaffe i solen, bad och allmänt lata dagar. Det är alltså dags för semester.

Än sålänge känner mig lite på kant med vädret. Det får allt ta sig samman nu. Det är juli imorgon och termometern visar 15 grader. Långt ifrån godkänt.

Det här är första sommaren på väldigt många år då jag inte redan skulle ha packat väskan redo att låsa dörren på fredag och spendera hela semestern på annan ort. I år blir det annorlunda. Mycket är annorlunda den här sommaren. Dels har jag en trädgård som inte bara kan lämnas åt sitt öde. Sedan är det ju annat som finns kvar i Göteborg som jag inte vill åka ifrån i fyra långa veckor. Sedan är du ju Göteborg, som många andra, ännu lite vackrare på sommaren.

Dock kommer såklart mitt älskade krokarna få sin beskärda del av mina lata dagar. Jag älskar dej Göteborg, av hela mitt halländska hjärta men det här med och bada från klippor. Nix. Jag vill ha stränderna som inte tar slut. Jag vill ha den där sanden som man svär åt för att den är överallt där den inte ska vara, jag vill ha det långgrunda havet som tar tid att få sig själv doppad i. I strandhäng blir du brädad av stråstaden, Göteborg.

Fyra veckor känns oändligt långa å härliga. Dock är jag bistert medveten om hur fort de kommer försöka att rusa ifrån mig. Men då jädrar kommer jag brotta ner dem å hålla fast dem för jag ska bannemej hinna njuta av livet, dagarna, vännerna, kvällarna, kärleken, rosevinet, nätterna, grillet, gräset, havet å den jävla sanden.

Au revoir.

Chilicheese beta version.

Jag är inte mycket för snabbmat i burgerform överlag. Tycker mest att de lovar lite för mycket på bilderna. Man blir liksom alltid lite besviken när man förväntar sig den där perfekta burgaren fast man vet att den troligtvis till 99,9% är helt och hållet tillagad i typ Photoshop eller vad man nu använder för att lura intet ont anande människor.

En sak finns det dock i den här röran av animerade burgare. Något som jag tycker är jävligt göttigt faktiskt. Och detta är chili cheese. Små friterade ostbollar med jalapeno i. Ni som ätit plockmat hos mig känner till min all time favorite, crustader med brie å fikonmarmelad som man kör i ugnen. När jag för ett tag sedan fick syn på kollegan Jonas jalapenoost på tub föddes en liten idé i mitt huvud. Om jag byter brien å fikonen mot sån så måste det ju smaka typ som chilicheese.

Oh man, it did! Ikväll satte jag planen i verket å jädrar i min låda vad bra det blev!

Så, mina vänner, här kommer det makalöst tjorviga receptet

Crustader
Kavli mjukost med jalapeno

Fyll crustaderna med ost. Skjuts in i ugnen.
Voilà!

Sommarmat

Nu mina vänner tänkte jag bjuda på ett riktigt smaskigt å busenkelt middagstips. För er som, liksom jag, gillar sill.

Det är en variant på hur vissa i norr käkar surströmming. Men då just surströmming aldrig riktigt hittade hem hos mig så gör jag min variant på matjessill. Just den här gången blev det extra gott då jag kunde hämta sallad, dill och gräslök direkt från pallkragen!

Håll till godo.

Till 2 personer

2 bitar hårt tunnbröd
Smör
Ost (gärna Västerbotten eller en vällagrad präst)
Valfri plocksallad
1 burk matjessill
4 stycken kokta svala nypotatis
Finhackad rödlök
Finhackad gräslök
Gräddfil
Dillvippor

Bre smör på tunnbrödet och lägg på några skivor ost.
Lägg på salladen, skivad nypotatis och sillen.
Toppa med klickar av gräddfilen, lök, gräslök och dill.

Njut med en god riktigt kall öl. Gärna en Ale från oppigård om du vill ha min högst personliga åsikt.

”Den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet”

Nån boksamling att skryta om har jag inte men en trädgård har jag allt även om den är hyrd.

När jag i en något kaotisk tid i mitt liv åkte för att titta på huset som redan vid första anblicken i annonsen fångat mitt hjärta låg den långa vintern framför oss. Runt det lilla gårdshuset fanns den trädgård som liksom för mig var grädden på moset, pricken över iet eller isen i whiskyn om man så önskar. Vid denna tid låg den i vila å hade nog inte fått så mycket kärlek det senaste.

I min hjärna grönskade den redan i december. Planerna för min lilla trädgård, om den blev min, svävade högt över taken.

Nu är det juni å mitt liv är allt annat än kaotiskt å jag har bott i mitt lilla lilla hus i lite mer än ett halvår å jag älskar det. Planerna som svävade högt över taken har kommit ner å blivit verkliga.

Alltså, lycka kan verkligen vara att kunna öppna en dörr ut i grönska istället för ut i ett trapphus. Lycka kan vara att följa processen från jord till bord i mina pallkragar. Lycka kan vara frukost vid trädgårdsmöblerna med bästa sällskapet. Eller ensam. Det är fasen fint tillåmed det.

Välkommen till min trädgård.

Ett år sedan sist.

Alltså. Jag å den här bloggen. Vet inte vad problemet är. Jag älskar att skriva, det har jag alltid gjort. Emellanåt får jag ett ryck å ett enormt bloggsug infinner sig för att sedan ebba ut ungefär lika fort som det kom. Det är konstigt.

Hursomhelst, nu har det infunnit sig å vi får se hur långvarigt det blir denna gång.

Sedan sist har våren kommit å gått. Sommaren har slagit läger om ännu med lite halvsvajigt väder. Vi är framme vid midsommarhelgen som jag traditionsenligt spenderade i goda vänners lag. När det planerade sällskapet blev tvungen att jobba tog jag istället med mig vovven å drog till harplinge. God mat i fint sällskapet gjorde även denna midsommar till en dag att lägga i minnesasken.

Resten av helgen spenderas i lugnet på Krokarna. Päronumgänge står på schemat å inte så mycket mer.
Semestern hägrar som ett oskrivet kapitel som väntar på att fyllas.

Nu ska jag göra mig eller oss en kopp kaffe å lyssna på åskan.

På återseende vänner.

One week to go…

Tiden går fort. Nästa vecka är sista jobbveckan innan vi lämnar Göteborg för fyra veckors ledighet i både söder och norr. Jag älskar mitt jobb. Men det ska bli så jädrans skönt med semester.
Många frågar om det inte är jobbigt att vara borta hela semestern, men jag står inte ut med att tillbringa min ledighet i en lägenhet.

Jag längtar efter att kunna gå in och ut med dörren öppen, ta mitt kaffe i trädgården, inte behöva känna att det är jordens projekt att åka å bada. Jag tycker mycket om vår lägenhet. Den är vårt hem men på sommaren blir den brädad av andra ställen. Smultronställen.

Så nästa fredag lämnar vi dig, Göteborg. Första tiden tillbringas i Halmstad och vad är bättre start än att inviga semestern med Gyllene tider. Vi och mina syskon med bihang ska picknicka å dö nostalgidöden tillsammans. Dä blir fint dä!

20130629-151254.jpg

Efter det följer lata dagar där nere innan vi tar priusen på en långtur och styr norrut med ett litet tältstopp någonstans i Dalarna.

Fyra veckor kommer antagligen bara rusa fram men man får se till att de inte bara rusar förbi.

Glad sommar på er vänner!

Somrigaste desserten

Tänkte ge er receptet på en härligt somrig dessert som ni måste prova!

Citronig pannacotta med rosenmarinerade jordgubbar

4 port

Pannacotta

1 silikonform
4 dl vispgrädde (om du vill ha den lite mer fettsnål, ta hälften mjölk)
1 dl strösocker
1 ekologisk citron, skal och saft (köp gärna en extra citron så du jan ta i lite extra efter tycke och smak)
1 vaniljstång

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Skrapa ur vaniljstången och Blanda med grädden och sockret. Koka upp blandningen.
Ta kastrullen från plattan och lyft ur vaniljstången.
Blanda i citronsaft och skal, smaka av och tillsätt mer citron om det behövs.
Krama ur vattnet ur gelatinbladen och tillsätt dem ett och ett i grädden.

Häll blandningen i silikonformarna och för att du ska få ut dem ur formen, ställ dem i frysen tills de är helt genomfrusna. Ta fram dem ca 30 min före servering, ta ur dem ur formen och låt dem tina på tallrik.

Pannacotta går även bra att göra på gelesocker för en vegetarisk variant. Har dock inte testat den här silikonformar-i-frysen-varianten med gelesocker men ser inget problem med det egentligen.

Önskar du göra denna variant, uteslut gelatinbladen och ersätt sockret med 1 dl gelesocker och låt grädden, vaniljstång och gelesocker koka ca 30 sekunder innan du tar den från plattan och tillsätter citron.

Rosenmarinerade jordgubbar
Dessa jordgubbar marineras i rosenvatten som är en vanlig ingrediens i Mellanöstern. Den ger jordgubbarna en ljuvlig doft och smak av rosor. Den finns att köpa i välsorterade livsmedelsbutiker.

Jordgubbar (mängd efter behag men ca 0,5 liter till 4 pers)
2 dl vatten
1 dl socker
Rosenvatten
0,5 dl finhackad mynta

Koka upp vatten med socker, tillsätt rosenvatten till önskad smak (ca 0,5 dl)
Låt kallna, dela under tiden jordgubbarna. Blanda sedan jordgubbarna med sockerlagen och myntan och låt stå i kylen minst 2 timmar.

Servera med pannacottan med jordgubbarna och garnera med mynta.

20130609-103007.jpg

Jag fick inte tag i mynta så jag hoppade över det i marinaden och dekorerade med citronmeliss

Röjar-Ralf.

Idag sket vi i solen och kröp ner i kryptan aka vårt källarförråd. Det har under en tid varit vårt svarta får, höjden av förnekelse blandat med ångest. Så, idag var det alltså dags att kavla upp ärmarna och ta tag i skiten.

Ut med allt och sortera. Take. Toss. Storage. En del skulle slängas, en del upp till lägenheten, en del tillbaka i förrådet och en del packas om för att snart säljas på bagageloppis i slottsskogen. Även det skräp man tror att ingen vill ha brukar finna ett nytt hem på sådana tillställningar.

Efter allt var ute ur förrådet kom vi på hur oerhört omständigt det skulle bli om någon annan kom och ville in i sitt förråd, egen ingen kom och några timmar senare packade vi priusen full och styrde mot tippen, fler en vi hade lekt röjar-Ralf idag så vi var långt ifrån ensamma men vi blev av med skiten iallafall.

Kvällen har vi välförtjänt tillbringat sittandes med film, tapas och hemgjord citronsorbet. Trots det känner vi oss ca 300 kg lättare.

Önskar er en fin vecka, för min del blir det en kort arbetsvecka som avslutas med besök av mor, far och farbror med fru.

Sol i sinne!

20130602-222656.jpg

Sommar sommar sommar…

Nu har sommaren lagt ett varmt grötomslag på Göteborg… Vi tillbringade dagen på stranden och tog årets första dopp vilket var härligt och uppfriskande!

Jag blev lite lycklig i magen när vi hittade en sandstrand, jag älskar å bada men inte från klippor, kanske för att jag är uppväxt på Halmstads stränder som aldrig tar slut…

När vi kom hem satt vi på ballkongen och lyssnade på åskan som rullade in till följd av den tryckande hettan. I stan tycker jag om åskan, inte riktigt lika stursk på landet.

Vi konstaterade att vi gillar vår ballkongen lite mer i år, varför vet vi inte riktigt. Kanske för att den är väldigt grönskande i år, det är härligt! På tal om det så älskar jag mitt jobb lite extra just nu när vi kommit igång med lite odling och fix med vår altan med tillhörande rabatter. När man inte har en egen trädgård gläds man extra över att den finns där… Har haft så mycket jord under naglarna att det inte gått bort förrän jag med våld gått lös på dem med en diskborste.

Nu ligger vi i varsin soffa med hud som fått lite för mycket sol trots solkräm, och ska se en film…

Sol i sinne!